eebbsi

Dessutom har älgen börjat galoppera, igår gick hon över lite bommar och idag ska hon nog få ta sitt första lilla språng sen skadan. 

Förra söndagen var jag dessutom till Älvdalen och hämtade lilla Dusty hos Duttan. Hon är en fyraåring e Fetcher N - Anart som förhoppningsvis ska ut och tävla lite till våren. 

Både i tisdags på dressyrträningen och igår på träningen var älgen otroligt otroligt fin, finare än vad hon har varit nån gång förut tror jag. Känns verkligen som att vi är på väg åt rätt håll nu!

Längtar efter Andreas underbart mysiga säng men jag har inte råd att åka dit. Vill dessutom för allt i världen slippa allt det här jävla skolarbetet som bara klumpar ihop sig och blir mer och mer för varje lektion. Har förbannat ont i ryggen, så att jag knappt kan andas och inte nog med det så ska jag väl bli lite sjuk nu också då. 

Japp, livet är rätt värdelöst just nu. Önskar att jag bara kunde sova bort resten av veckan. 

Efter att ha suttit fast på 120 i ungefär 4 år, fy fan vad underbart det känns att vara fri. Nu kan jag gå in i vilken 120 som helst och bara göra det bästa vi kan utan att behöva fokusera på resultat. För när vi känner oss redo kan vi gå upp och hoppa 130 när vi vill. Så jävla underbart! Fy fan vad jag har längtat efter det här. 

Och det va ju ingen dålig runda vi fick heller. Allting bara stämde, det flöt på och kändes så himla lätt. Tänk om det alltid kunde va så. Nä, det här va verkligen på tiden! 

Hade dessutom bästa hästskötarem med mig ♡

Tydligen gården inte att bädda in videoklipp från mobilen, eller jag får inte till det i alla fall...

Det blev så att älgen får stanna kvar i falerum tills på fredag då hon mår mycket bättre där, mindre stress och mer utevistelse. Så jag pendlar lite fram och tillbaka i veckan också. 

Igår fick älgen skritta och sen red jag och Maja två hästar var hos Elin. Idag ska vi ut och klättra lite, det kan älgen behöva. 

I tisdags skjutsade jag Majas höst till skolan, även då sovmorgon och en lektion, foderprov. Sen träning för Johan Spetz som faktiskt gick riktigt bra. Hade inga större förväntningar men gjorde en riktigt bra övning och fick lite småtips och efter ett tag blev älgen faktiskt riktigt riktigt fin, nästan som en riktig häst. 

I onsdags hade vi samhällskunskap hela förmiddagen och kollade bland annat på den kondtigaste filmen jag sett nån gång tror jag. Sen hade vi niu-teori och älgen vilade. Jag åkte istället till Andreas och hade det bra. Sov där tills idag och idag har vi haft stalldag. 

Red Elins Olle på niu-träningen, hade spetz braiga hörnövning, sick-sack övningar + lite till. Rolig, söt liten hest. Efter lunch red jag kingen på unghästridningen, jobbig dryg blääig häst. Usch. Oskön sadel dessutom. 

När vi hade slutat red jag älgen och fixade till henne och hon va duktig. Tränade på hörnpasseringar med henne också, samt övergångar och lydnad. Hon va helt okej fin och behövde inte gå så länge. 

Imorgon blir det Charlies och deras rea och sen vidare mot falerum med älgen också den här gången och sen tävling i Åtvid i helgen. 115, 120 lördag och 125 söndag. 

 

Hästen hoppade som bara den på framhoppningen, hoppade iväg som en flygande jag vet inte vad på ettan, kom helt konstigt på tvåan, fick inte fram henne ordentligt så blev konstigt på trean, vettefan hur hon lyckades få in ett och ett halvt i kombinationen där hon annars har svårt med ett och sen bev det lite ordning. Tappade stigbygeln på typ sexan eller sjuan och fy fan vad jobbigt det va. Tyckte hästen hade kunnat lyft lite mer på fossingarna på tian men annars är jag nöjd med henne.

 

På lördagen fick hon ett konstigt språng på en maxad oxer på framhoppningen, slog sig antagligen lite och hoppade sen inte fler oxrar. Eftersom banan började med en trippel va det ganska kört för våran del och älgen stannade ut sig, vilket jag inte trodde va möjligt, innan hon äns hade börjat hoppa. Hästjävlen stannade med mig för första gången någonsin på framhoppningen och just då kändes allt ganska värdelöst.

 

 

På söndagen tänkte jag att jag lika gärna kunde hoppa 120, tror inte det spelar nån större roll för henne, 120 är ju som en barnlek att ta sig över. Hoppade räcket på framhoppningen som ingenting, stannade på oxern när den blev lite större, drog ihop den och sänkte fram ett hål och då hoppade hon. Banan började med ett räcke så hon hann komma igång lite till tvåan som va en oxer, hoppade den efter rätt så mycket puschning och sen va resten av banan inget större problem. Hon blev lite lång på sjuan och på åttan blev det lite fel och hon struntade i att lyfta på fötterna typ, hästjävel ;) Ganska värdelöst resultat egentligen men rätt så bra med tanke på gårdagen. Så jag är nöjd trots det och känner att nu känns det ändå helt okej att åka till Ljungby och hoppa två 120 och en 125.

 

Jag måste lära mig att rida mer framåt, tycker att det går så fort och vågar inte riktigt rida fram henne med rädsla för att hon ska bli för lång (som på sjuan). Fattar dessutom inte riktigt varför jag inte hittar några avstång (antagligen för att jag måste rida mer framåt), får ju egentligen hellre lite större språng än kryper intill. Vet inte vad det är med mig. Idag får hon vila och gå i skritten lite, imorgon bara gå jättelugnt i mest trav, låg form och kanske lite galopp och på onsdag får hon hoppa lite ordentligt, låga hinder men mycket oxrar och sen får vi se lite hur Karin har lagt upp träningen. 

 

 

Älgen har skött sig bra idag, till och med hyffsat på marken. På framhoppningen började det dock spöregna och då blev älgen en arg älg och stod och stutsade och gjorde allt för att slippa gå mot regnet. Då va det mest bara att hoppas på att regnet skulle avta lite så vi kunde hoppa våra språng innan vi skulle in på banan. Vi hoppade en 120 a1:a och jag tycker att det gick riktigt bra ända fram till nian, trippeln efter kombinationen med fem galoppsprång mellan. Såhär i efterhand skulle jag nog ha längt lite mot den, låtit henne rulla på, men just då bestämde jag mig för att korta och älgen va inte med på det, struntade i mina förhållningar, flög som en liten groda över trippeln och fick med sig bakbommen. Trekombinationen efteråt tyckte jag däremot gick riktigt bra, enda trekombinationen vi har hoppat förut va i näsets 125 och den här gången flöt det på mycket bättre och älgen skötte sig nästan helt själv.

 

Så jag är nöjd med dagen även om jag ändå är lite besviken för det där nedslaget.

Här en häst som ser ut som allt från en riktigt himla ful älg (om inte det är en förnedring mot alla älgar)...

 

Insåg igår kväll att bara för att älgen varje dag har kommit fram till staketet på kvällen när jag har ropat in henne behöver inte det betyda att hon tänker göra det klockan nio på kvällen när det spöregnar. Då tycker hon att det passar alldeles utmärkt att jag ska gå genom skyhöga brännässlor, bränna mig ändå upp till hakan, hämta henne och sen gå tillbaka. Dessutom är älgen inget stort fan av salladsblad i krubban, det är livsfarligt och kraften går absolut inte att äta då. 

 

Tog sovmorgon idag med, eftersom jag har världens bästaste pappan som släpper ut älgen på morgonen och jag sover så otroligt dåligt. Gick upp, ut och fixade stallet, fick helt helt slut på energi och har nu precis laddad upp med lite pizza. Nu är det dags att lasta ur och gör iordning transporten, fixa lite ordning i stallet igen, ut och galoppträna, frsöka komma på vad jag ska göra med betslingen, och sen röjsåga lite runt stallet, eftersom det har lyckats växa igen igen. Sen ska bilen städas, jag ska försöka få lite ordning på mina grejer här inne och se om jag kan hitta på nåt roligt med småbröderna innan en dusch, mamman ska få noppa min ögonbryn och så blir det sjöterrassen med familjen ikväll.

 

 

Förra helgen var ett riktigt äventyr, körde transport för första gången någonsin, ända till Sundsvall, alldeles själv, med älgen, för att tävla lite. Kom utan några egentligen större missöden fram till stallet där älgen skulle stå, åkte till Näset för att kolla om jag kunde få tag på boende efter att ha ringt utan svar minst 15 gånger, ködre fel och sov i bilen istället. Hoppade en felfri 1.10 runda på fredagen, en riktigt dålig runda där ingenting stämde, vi kom fel på allt vi red på och fick ca 10 sekunders sämre tid än segraren. Forsatte sova i bilen resten av helgen också, tänkte att det va ju faktiskt det billigaste alternativet, och hoppade 1.20 med fyra fel i omhoppningen på lördagen. En bättre runda men med missar lite här och där. Var i alla fall bara ungfär 5 sek långsammare än segraren och fick 15:de och sista placeringen. På söndagen hoppade vi 1.25, en a1:a där vi var 6 felfria efter grunden av ca 45 starter. Efter lite vila fick vi fyra fel i omhoppningen, en rätt så rejäl rivning där jag lät henne bli lite för lång. Hade oavsett ca. 3 tiondelar sämre tid än segraren och kom tvåa trots en rivning, vilket även ledde till en tredjeplats i norrlandsmästerskapen för young rider, mer än vad jag någonsin hade förväntat mig. 

 

Den här helgen började i torsdags med att klockan åtta åka mot östersundstravet med häst och allt för att förbereda inför tävling och har sedan hållt igång minst 12-13 timmar om dan samt knappt sovit någonting. Av gammal vana vet jag ju att att kombinera det med tävling inte riktigt funkar för min kropp eller hjärna eller något. Det gjorde det inte i år heller. Vi fick en helt otroligt fin runda i 1.25m i fredags där sista hindret i omhoppningen av någon dum anledning ramlade ner, varken mitt eller hästens fel och den hade lika gärna kunnat legat kvar. Fick sen en felfri 1.10 runda i lördags, första omgången i junior-dm. Igår kändes allt perfekt inne på framhoppningen till 1.25 förutom att hon har varit så tjafsig i munnen hela helgen. Hon hoppade riktigt bra, jag red bra, allt blev rätt. Kom in på banan och hästen bara pös ihop och rev första hindret. Det blev lite bättre och bättre men inte alls så bra som det kan va. Kände redan innan 1.15, där vi behövde vara felfria för att ha någon chans i dmet att det aldrig skulle gå vägen, hon skulle inte orka lyfta på fötterna. Och nej, det gjorde hon inte heller, hon la energin på att studsa omkring och rev sen trean. Nu känns allt bara helt meningslöst, som att det minsan aldrig är tänkt att gå hela vägen för mig. Borde inte tänka så, för jag har haft hästen i ca 5 månader och det är våran tredje tävling tillsammans. Men efter 2-3 år med bara stolpe ut eller helt kaos känns det som om det någon gång kan få vända och bli min tur. Börjar bli riktigt bitter av att se alla andra få massa framgångar och inte komma någonstans alls själv. Är trött på när folk frågar vad man har gjort och man inte har gjort någonting.

 

Jaha. Bryta ihop och komma igen. Har efter att ha kolla på filmer från dom senaste två helgerna, läst sm-vinnares bloggar, kollat tävlingsterminen osv fått så himla mycket motivation så jag vet inte vart jag ska ta vägen. För jag vet inte var jag ska göra av det. På torsdag kommer Andreas, älgen ska få ta det lite lugnt närmaste veckan men ändå ut och galoppträna osv, så att hon orkar med meeting utan att pysa ihop till sista dagen och jag har, vilket jag inte riktigt har fattat än, mindre än en veecka kvar hemma. För på söndag åker jag och älgen hem till Andreas och sen är det ca två veckor till skolan börjar. Och jag vill för allt i världen inte tillbaka till Vreta. Jag vill inte bo där, jag vill inte till skolan men främst av allt vill jag inte tillbaka till träningarna. För jag vet att det ger i stort sett ingenting och jag kommer inte få göra det jag vill. Jag vill tränar för Arnold och jag vill träna för Klaus och jag vill rida olika hästar och jag vill lära mig att rida ordentligt. Men lycka till med det på Vreta.

 

Jag vet inte vad jag ska göra, vad jag ska ta mig till eller vart jag ska ta vägen. Vill bara bort från allt det här, vidare mot något som kan göra mig bättre. 

 

 

 

 

Bråkade med hästen igår i säkert 30-45 min eftersom jag min idiot skulle gå ner till vattnet och se om hon ville gå i eller inte. Det ville hon inte. Och jävlr vad envis hon är. Va ute i säkert minst två timmar så igår fick hon ordentlig träning. Idag vilar hon, hade tänkt lastträna men vill samtidigt inte ge mig in på det när jag har en tid att passa, känns dumt om vi blir stående ett tag. Nu har jag bara två jobbdagar kvar, idag börjar jag vid två och imorgon vet jag inte när jag börjar men förhoppningsvis kan jag börja lite tidigare så jag får sluta lite tidigare och hinner va med på tävlingsmötet på kvällen. 

 

Sen är det faktiskt inte långt kvar till allt det roliga, den jobbiga delen av sommaren kanske är över nu. I helgen tävling, träning på tisdag, förberedelser för tävling samt tävling på travet nästa helg, Familjen kommer förhoppningsvis hem nästa fredag och sen är det en vecka ledigt med dom och kompisar innan Andreas och Nena kommer upp. Nena kommer den femte och Andreas kommer antingen den första eller den femte. Sen får vi väl se vad som händer resten av sommaren.