eebbsi

Insåg igår när jag klockan halv sju på kvällen hoppade upp på en nyklippt, väldigt arg Älg, efter att ha mockat sju boxar och tagit in alla hästar, att dom dagarna hon är som värst, när allt mitt tålamod och all min styrka, plus lite till, går åt är även dagarna när hon är som bäst, dom få stunder som hon faktiskt gör det hon ska göra och inte står på bakbenen, hoppar som en kanin eller tränar på spansk skritt och inte går framåt. Började ridturen med att flyga rakt upp i luften efter ca fyra steg, ta sats, gå några steg på bakbenen för att sedan flyga framåt och landa som nån slags groda eller nåt. Sedan fortsatte hon trippa framåt med huvudet rakt upp och ryggen nere på baken ungefär. 

Men när hon väl jobbar dem här dagarna, jävlar vad hon jobbar. Har med tiden med henne lärt mig att för att få det bästa måste man också stå ut med det värsta och har lärt mig att få ut det bästa ur det värsta. Sen kan man ju bara önska att hon någon gång kunde lära sig att lugna ner sig, vänta lite och kanske möjligtvis bära upp sig själv lite så jag slapp bära runt på en hel elefant i händerna. Har dock haft hästen i snart ett år nu och det verkar bara vara ett evigt tjatande och aldrig något som fastnar inne i skallen på henne. Men jag fortsätter väl tjata, vi har trots allt gjort några rejäla framsteg. Ibland undrar jag bara hur jag orkar.

Fuxjäveln har ännu i vuxit upp, trots att hon numer faktiskt räknas som femåring. Något mer jag ifrågasätter nästan varje dag är hur jag dag ut och dag in orkar jaga den där dryga jävla hästen runt hagen i en timme innan hon går att få tag på. Hon verkar ha lärt sig lite nu i alla fall, men är fortfarande riktigt dryg så fort man kommer ut i hagen med ett grimskaft. Igår tog vi en lugn lite skritt och travtur för att försöka få henne att coola ner och slappna av lite. Det verkar dock vara ett omöjligt uppdrag då jag sedan hon kom bara har ridit två olika rundor för att få henne att slappna av, känna igen sig och känna sig trygg. Fortfarande är hon dock lite spänd som första gången vi red ut. Måste se till att komma in i ett ridhus med henne så snart som möjligt så jag kan jobba henne lite för så här kan vi inte ha det. 

 

Hade planerat första tävlingen i Mantorp nu i helgen då fuxen skulle få hoppa 90 och 100 och Älgen 120. Det blir dock ingen tävling än på ett tag med fuxen, kanske om jag har tur att vi kan komma ut på nån pay and jump i början på februari. Älgen hade jag gärna kommit iväg på dock, då det är enda tävlingen innan den planerade 130-debuten i Jönköping v. 6, men då jag inte verkar ha någon bil i helgen så verkar det också skita sig. 

Fuxen måste som sagt in i ett ridhus och bli lite ridbar, hon måste hoppas en hel del och hon måste verkligen lära sig att gå på transporten. Önskar att jag kunde träna det lite oftare men vågar inte försöka när jag är ensam då jag vill få på henne när jag väl börjar. 

Kom hem från stallet halv tio igår efter att ha fixat hela stallet, ridit båda hästarna, tagit in alla hästar, kvällsfodrat, putsat av alla grejer samt bärt ut den där jävla mellanväggen i transporten som helt ärligt väger TON. Att mocka sju boxar har blivit till vardag och snart är det väl bara att inse att även gå upp klockan fem och komma hem sent även det kommer bli vardag då dom nu för tiden har lagt våra träningar på kvällstid. Får se om det går att lösa på nåt sätt annars kommer jag ha några tuffa veckor framför mig innan praktiken börjar. 

Idag är jag utan bil så det blev ingen skola för mig (ånej, stackars mig), ska dock ta och åka till stallet så fort Andreas kommer hem från jobbet så jag kanske kan komma hem lite tidigare idag är igår. Nu ska jag sätta mig och kolla igenom tävlingsplaneringarna samt försöka få ihop någon träningsplanering.