AND I KNOW IT'S HARD WHEN YOU'RE FALLING DOWN AND IT'S A LONG WAY UP WHEN YOU HIT THE GROUND
Idag brast det. Självklart bröt jag ihop rätt så rejält både när älgen hade rullat fast och när senan svullnade upp. Men efter det har jag ryckt på axlarna, beklagat mig lite och sen har det inte varit mycket mer med det.
Men idag bröt jag ihop för första gången. I bilen medan Aldrig Nöjd och On Top Of The World spelades. Jag vill också kunna träna, jag vill tävla. Jag har sån otrolig motivation just nu och så kan jag inte göra av den nån stans. Om en vecka va det tänkt att vi skulle debutera 130 och om några veckor kommer Klaus upp och har träning. Nån gång nästa vecka ska vi förhoppningsvis till veterinären och antingen så kan jag sätta ihåg henne igen eller så blir det ännu mer sjukhage och promenader. Och om jag sätter igång henne, tänk om skadan skulle gå upp då igen? Det va ändå en slags senskada, som vi möjligtvis lyckades rädda och som veterinärerna inte riktigt ville kalla för en senskada. Men ändå.
Och när jag väl sätter igång henne, antingen blir det hur bra som helst efter vilan, eller så blir det bara kaos och tillbaka på -10 nånstans igen. När vi äntligen va uppe på i alla fall 0 eller kanske till och med 1 eller 2.
Jag vill bara att det för en gångs skull ska gå lite bra. Väldigt bra är också välkommet, men jag vågar inte hoppas på förmycket.
get up now, get up now
VÄRDELÖST
Värdelöst meningslös dag. En sån där dag som man önskar att man hade följt magkänslan och legat kvar i sängen istället. Idag har jag inte gjort ett skit, somnar på lektionerna (fast att jag gick och la mig åtta igår), är trött, less och har inte motivation till nåt. Att dagen är så himlans dåligt upplagd gör ju inte saken bättre. En lektion imorse, halvtimmes rast, en lektion till, lunch, fortsättning på samma lektion, nu ungefär en och en halv timmes rast, en lektion på 50 min, två och en halv timmes rast innan dressyrträning då jag ska rida en av skolans fyraåringar, vilket jag inte ser speciellt mycket fram emot. Slutar alltså inte förns klockan fem.
Längtar efter Andreas underbart mysiga säng men jag har inte råd att åka dit. Vill dessutom för allt i världen slippa allt det här jävla skolarbetet som bara klumpar ihop sig och blir mer och mer för varje lektion. Har förbannat ont i ryggen, så att jag knappt kan andas och inte nog med det så ska jag väl bli lite sjuk nu också då.
Japp, livet är rätt värdelöst just nu. Önskar att jag bara kunde sova bort resten av veckan.
SKOLAN JUST NU I ETT NÖTSKAL
FÖR VART SKA JAG FLY NÄR HELVETET BRINNER I MIG
En jättefin älg i torsdags på skolmästerskapen, nolla i 125 och tvåa. Nu är älgen skadad, ett svullet framknä och en mild senskada på andra benet, sjukhage och promenader några veckor framåt, inflacam och återbesök om 2-3 veckor. Alltså slut på tävlingssäsongen, ingen debut i 130 i Linköping v. 44 som planerat och hästlös i alla fall några veckor framöver. Herregud vad jag älskar mitt liv och att allt alltid ska skita sig så fort det börjar gå bra.
DUKTIG ÄLG
Idag är älgen för en gångs skull en omtyckt älg. Idag har älgen satt sin andra nolla i 120. Och hoppat jättebra. Och kvalat 130. Idag har jag äntligen kommit vidare.
Efter att ha suttit fast på 120 i ungefär 4 år, fy fan vad underbart det känns att vara fri. Nu kan jag gå in i vilken 120 som helst och bara göra det bästa vi kan utan att behöva fokusera på resultat. För när vi känner oss redo kan vi gå upp och hoppa 130 när vi vill. Så jävla underbart! Fy fan vad jag har längtat efter det här.
Och det va ju ingen dålig runda vi fick heller. Allting bara stämde, det flöt på och kändes så himla lätt. Tänk om det alltid kunde va så. Nä, det här va verkligen på tiden!
Hade dessutom bästa hästskötarem med mig ♡
Tydligen gården inte att bädda in videoklipp från mobilen, eller jag får inte till det i alla fall...
FORTSÄTT, NÄR MÖRKRET KOMMER OCH ALLT GÖR ONT
Det blev två tjocktröjor till mig på Charlies, kändes välbehövligt till vintern. Älgen brunstar och har varit sjukt jobbig att hålla på med i helgen. I lördags hade vi två ner i 115, en häst som inte lyfte på benen i stort sätt, och ett ner i 120 som också va ganska onödigt. I 125 på söndagen var hon så sjuk fin och jag red faktiskt riktigt bra, och så släpper underlaget mot sexan och vi går nästan omkull så vi gick lägga en volt. Roligt. Ganska säker på att vi nog hade kunnat satt en nolla där annars. Sjukt irriterad och arg men ändå så jävla nöjd med rundan, hästen och mig.
Det blev så att älgen får stanna kvar i falerum tills på fredag då hon mår mycket bättre där, mindre stress och mer utevistelse. Så jag pendlar lite fram och tillbaka i veckan också.
Igår fick älgen skritta och sen red jag och Maja två hästar var hos Elin. Idag ska vi ut och klättra lite, det kan älgen behöva.