MAYBE ONE DAY WE'LL FIND THE PLACE WHERE OUR DREAMS AND REALITY COLLIDE
Just nu känns allting bara helt värdelöst, vi bara backar hela tiden och det känns som om det aldrig kommer gå framåt igen. Jag har ingen aning om vad jag vill och vad jag ska göra med mig själv men jag vet att vad det än är jag gör nu funkar det inte. Vi har inte varit bra på ett år och det var ett helt år sen allting va som jag ville (förutom april, april var precis som jag vill ha det) (och sportlovet var också väldigt bra).
Och jag har blivit en sån otroligt dålig ryttare. Inte när det gäller det tekniska kanske men i huvudet har jag blivit så otroligt dålig. Jag gillade mig själv som ryttare förut, men nu är jag oftast bara fel. Jag har ingen aning om vart bland annat mitt tålamod, min kämparglädje, mitt mod och min tuffhet tog vägen. Dom försvann någonstans på vägen när allt jag försökte var att bli bättre. Hur kunde det bli så här fel? Allt verkade ju så rätt.
Och kanske det värsta av allt, jag har knappt blivit bättre på allt det tekniska. Och det spelar ingen roll vad jävla Karin säger (förlåt Karin jag är inte sur på dig egentligen), jag har inte blivit ett dugg bättre. När jag tänker efter har jag nog till och med blivit sämre på det med.
Och jag kan bara inte bryta ihop efter ett ridpass för att det inte gick så väldigt bra, det är inte jag. Det va inte jag i alla fall. Men jag har ingen aning om vem jag har blivit och jag hatar den människan jag har blivit. Jag vill bara ge upp men jag är inte den som ger upp och jag kan inte ge upp och det är väl det som har tagit mig dit jag är idag.
Kanske var det här helt fel för oss men hur ska vi veta? Jag har ingen aning om vad jag ska göra åt allt det här men som det är nu funkar det inte.
Och vart kom allt det här deppet ifrån, nyss var jag ju nästan glad?
oavsett vad kommer jag alltid älska dig vännen. du är det bästa jag vet och utan dig vore jag ingenting.
Och jag vet att jag i alla fall inte kommer att ge upp. Vi måste bara hitta tillbaka till någonting som funkar för oss.
Kom just fram till att saker och ting kunde vara så otroligt mycket värre. Såååå..., strunta i mitt babbel bara.
Kommentarer
Josefin
Men skrollan då?
<3
Trackback
