MAKE THEM WONDER WHY YOU'RE STILL SMILING
Mindre lust att rida i regnet. Fick lite dåligt samvete när vi stack ut i halring och tog en bustur runt byn för egentligen hade vi ju behövt jobba på muskelna men tänkte att va fan, det är väl därför vi är hemma? För att busa, inte behöva vara så ordentliga och hitta tillbaka till oss själva och dom vi va när allting gick som bäst igen. Vi behöver lära oss att kombinera bus och jobb på ett bra sätt. Det har inte riktigt funkat på Vreta men jag tycker att det funkar helt okej här hemma. Sommarn kan nog bli riktigt bra!! Vi såg ett antal rådjur och blev till och med omringade av tre stycken. Det tyckte hästen var riktigt läskigt. Dessutom var han rädd för allting, så otroligt irriterande och roligt på samma gång. Mitt i galoppen (i stort sätt sken-fart) med en hand lite lös på halsringen så slänger han sig flera meter åt sidan. För ingenting. Och jag kan inte göra annat än skratta åt fjanten. Tur att Pyret har lärt mig hur man stannar kvar på hästryggen!
Sket sig med att rita på det där stallet idag igen. Jäkla skit! Imorgon ska jag till Svenstavik vid två för att röntga foten. Till vilken nytta har jag ingen aning om men jag gör väl som herr doktor säger. Sen åker jag med pappa direkt in till stan, på häst e bäst och köper presenter åt Michella och Säära och på flaggbutiken och köper en liten jämtlandsflagga till min framtida lilla älskling. Världens bästa pappa♥
TAGGAR till Östjämten på söndag! Och ännu mera lyx, vi behöver inte åka förns 10!!! Första gången vi va dit för ungefär sex år sen åkte vi vid tre. Dessutom är det lite fler starter där än i Alsen, 26 i 1.10 och 23 i 1.20. Både bra och dåligt, fler placerade vilket betyder att man kan få komma hem med en rosett och lite pengar, fast att man kanske gjorde något litet misstag eller missa lite i en sväng, vilket kan vara bra både för hästens och mitt självförtroende efter den här långa svackan vi har haft. Men det betyder också betydligt mer konkurrans och inte alls lika lätt med en första plats (och det är ju trots allt den man vill ha!). Går det som i Alsen ska vi nog kunna lyckas bra ändå och den här gången ska hästen lyfta på fossingarna hela tiden och inte riva ett av dom hindrena som vi kommer helt prefekt på.
jobbarkompis 1
jobbarkompis 2
nu ska jag ta och sova och hoppas på att flugorna slutar surra runt mitt huvud innan jag får panik. klockan står på halv sex och det kändes alldeles för jobbigt.
Kommentarer
Trackback
