Åt tacos till middag, spelade TP, kollade på tv, gick ut och gick med hunden, stannade hos Ingela på vägen och blev kvar i där i tre timmar. Klockan ett på natten är det minsugrader, mörkt och inga gatulysen i norrland, det blev jag påmind om. Härlig lite promenad var det i alla fall, massor med tystnad och kall luft. Nu ska jag hoppa i duschen och sen ska jag sova. Imorgon blir det middag och filmkväll med Michan, Ingela, Gabbe, Alex, Robin, Pontus och Daniel tror jag minnsan att det blev! :)
Lyckades utan problem byta tåg i Gävle och kom fram i Östersund ungfär 10 minuter för sent tror jag. Sammanlagt åkte jag tåg, buss och väntade i 10 timmar igår. Hur kan man bli så trött av att sitta still på ett tåg. Läste en halv bok och sov en hel del. När jag klev av tåget mötte jag en Linnea, en Josefin, ett trasigt paraply och en cheeseburgare. Vi åt pizza och pratade. Nu ska jag snart träffa mamma, pappa och grabbarna. Vi har inte riktigt bestämt om vi ska gå till stan eller om dom ska hämta oss här. Sen ska jag hem och äta kladdkakemuffins som grabbarna har bakat åt mig. Mumsigt! Hoppas att vi täffar Byggare Bob och Nicke Nyfiken på stan också :D
En film från pay &jumpen igår som borde funka. Jag stal Majas dator för jag orkar inte med min sega grej. Och min skoldator har varit på lagning i snart fem veckor och datasnubben har inte ens börjat med den än. Jag blir galen!!
Trollet var väldigt fin i alla fall. Han är väldigt lätte att få ihop på det där bettet men utan att tappa bjudningen framåt. Tror att jag ska köpa ett sånt faktiskt :) Nu ska han åka hem till Elin snart och busa lite i Falerum, det kan han behöva för han har gått ganska hårt den här veckan och det är mycket träning som det är för hemma tränar vi en gång i månaden och nu tränar vi tre gånger i veckan. Tur att jag har världens bästa häst!! :) Och om ett dygn är jag med världens bästa Linnea och Josefin hemma (nästan hemma i alla fall) i Östersund!
En film från när jag, Maja, Elin, Emma och Anna busade runt lite på terränghindrena på andra sidan vägen. Det var väldigt fint väder, och antagligen sista ridturen i t-shirt för året. Hästen tyckte att det var superroligt, det fanns ju inte ens något vatten på den där terrängbanan! Han tycker verkligen om terräng, jag borde nog ta fälttälanskortet och starta lite fältävlan med honom då och då :)
Jag ligger lite efter med bilder och filmer från träningar. Men nu har jag fört över alla dom till hårddisken men efter som min dator är så seg och jobbig så tog det ett tag och nu orkar jag inte ladda upp bilderna här.. Men imogon ska jag verkligen försöka orka, hinna,, och få datorn att sammarbeta. Jag vill ha tillbaka min andra dator!
Trollet va jättefin på pay & jumpen idag i alla fall! Både han och jag slarvade lite på ettan så den ramlade och sen slarvade jag jättemycket på trean så den ramlade också. Jag måste verkligen lära mig att bestämma mig för om jag ska korta eller länga och sen rida på det hela vägen! Träning, träning, träning.
Om två dagar är jag nästan hemma. I stort sätt hemma faktiskt. Underbart!
Dom här skydden ska jag köpa har jag bestämt nu. Mina är helt sönder och svarta och tråkiga så dom blir nu mer bara träningskydd så får dessa bli tävlingsskydd. Dock är det vanliga strykkappor och Cålle behöver sånna som går runt på båda sidorna annars surrar dom bara runt. Men jag har funderat på om jag ska sluta använda strykkappor på tävlingar, han behöver det ju faktiskt inte utan jag har det bara på säkerhets skull och fram tills i år hade jag inte ens strykkappor på honom för jag hade inte råd med dom som var godkända för unghästar. Så det ska nog gå, han kanske blir lite mer rädd om sig då. Här finns dom.
Dåligt uppdaterat den här veckan, jag har inte orkat.
I tisdags och onsdags var jag sjuk. På tisdagen red Maja ut med Cålle så han fick röra lite på sig. På onsdagen gick han i skritten ett tag för första gången och han skötte sig riktigt bra :) På torsdagen tränade vi för Karin för första gången på tre veckor och det gick faktiskt bra. Vi fick rida frammåt för en gångs skull så då hoppade han i alla fall :) Hoppas vi får fortsätta med det!
I går hade vi dressyr för Therese Thor och han var riktigt fin. Han blir däremot ganska stark ibland så jag funderar på om jag ska testa ett skarpare bett men jag vet inte om det kommer gå eftersom han är så känslig i munnen. Vi får se helt enkelt. Therese sa i alla fall att jag red väldigt mjuk och att min häst var väldigt häftig och det är alltid roligt att höra :)
Idag har jag och Cålle flyttat från gråa stallet till det svarta. Där tror jag att vi kommer trivas! :) Och det är precis 6 dagar tills jag är hemma.
Idag stannde jag hemma från skolan. Ont i huvudet, feber och dessutom börjar jag blöda näsblod hela tiden. så jag tyckte att det kändes bättre att försöka bli frisk på riktigt istället. Jag missar träningen och det är ju lite tråkigt men det kommer ganska många fler träningar så det spelar inte så stor roll. Jag gick i alla fall bort till hästen i morse och pussade på honom och la på honom ett täcke. Och sen har jag sovit. Nu ska jag nog jobba lite på redovisningen om praktiken och sen kaske jag går bort och kollar på träningen eller så går jag direkt till stallet och fixar där. Jag borde egetligen rida för jag skrittade och travade bara igår men jag orkar inte så ha får vila och det dör han inte av.
Önskar att det kunde ploppa fram lite glass och choklad här för affären är för långt bort...
Jag tycker själv att jag oftast har bra tålamod, iblad kan jag bli väldigt irriterad på Cålle när jag vet att han bara fjantar sig men oftast så fortsätter jag bara. Jag är också väldigt lugn och jag har en mjuk hand, som ibland nästan blir för mjuk.
Jag behöver träna mer på det mesta. Men det som är viktigast just nu tror jag är att hitta rätt avstånd lättare och att hålla handen still. Cålle behöver att man kommer rätt annars blir han väldigt osäker och hoppar rakt upp, rakt ner och då blir allt tokigt så det skulle jag behöva vara expert på men det blir oftast så att jag inte riktigt kan bestämma mig och tänker jag trycka av honom tidigare men han vågar inte riktigt och trampar om istället eller så blir jag helt passiv när jag inte kommer på hur jag ska göra. Så det måste jag bli bättre på.
Min familj har haft hästar ända sen jag var liten. Vi flyttade till månsåsen när jag var ungefär 1 år och bara strax efter det lånade vi Tora, en nordsvensk. Henne red hela familjen på och vi körde henne mycket också. Pappa ställde upp i någon tävling med brukskörning med henne. Jag minns det så väl för när vi skulle kör ner till transporten igen så satt jag på Tora och Fanny satt på Alex och sen tävlade vi om vem som kom först ner. Fanny, Alex och Peppe vann tror jag och jag tappade mössan men som tur va fick pappa tag på den. Tora älskade daddlar och en gång när vi stod utanför hagen tog hon tag i tofsen på min mössa och sprang iväg med den.
När jag var liten byggde pappa och Peppe en varsin prärievagn, våran var blå med massa häftiga finesser och jag hade en egen säng medan mamma och pappa sov på en lila och grön luftmadrass. Sedan var vi ett gäng, några prärievagnar och några som red, som klädde ut oss till cowboysar (fast jag och mamma var indianer) och åkte från Skallböle till Duved och kom fram till Duved lagom till westernveckan som dom hade där. En gång när vi hade slagit läger skulle jag, mamma och Fanny fixa dricka till alla och då la vi i låtsasmaskar som poppade upp när dom drack och så bjöd vi på sånna här godisnallar fast dom var salta och äckliga. Vi sålde prärievagnen för några år sen och jag var jättesur på mamma och pappa för det.
Vi har haft ganska många olika hästar, mest kallblod och nordsvenskar. Jag har alltså växt upp med hästar och det var helt självklart för mig att börja på ridskola, vilket jag gjorde när jag var 6 år. Hästar har alltid varit hela mitt liv. Jag köpte min första häst, Pyret, när jag var nio år och jag betalade halva henne själv. Sen har jag betalat ungefär hälften av alla mina hästar själv. Lite mer än hälften på Bella och lite mindre än hälften på Cålle. Jag slutade på ridskola när jag var 10 för det blev för lätt för mig och jag började istället träna för Tusse när jag var nio. Jag har varit på träningsläger för henne i Dalarna nästan varje år från att jag var 10. Jag var där senast förra året för i år hann jag inte och jag var jätteledsen för det. Nu har jag i stort sett slutat träna för Tusse, det har blivit lite för lätt för mig, och jag tränar istället för Arnold.
en text från något som kan vara den finaste bloggen som finns. nämligen den här.
Jag har försökt skriva någonting om långdistansförhållanden ett tag nu. Det har gått rätt dåligt. Först skrev jag Känner mig olycklig jämt. Men så kan man ju inte skriva. Så då skrev jag xacndjdcnajeuhdskcnjkfd. Och sedan skrev jag lite mer och sedan raderade jag allt. Igen och igen. För det är svårt att berätta om någonting som man är mitt i. Det är svårt att ställa sig utanför och betrakta sig själv, speciellt när det är en värld man inte tycker om. Så nu skriver jag bara rakt upp och ner istället och så får det bli som det blir.
Jag har alltid sett mig själv som en vettig flickvän. Och då menar jag inte ur en pojkväns ögon, utan om hur jag själv mår. Jag skulle aldrig tillåta mig själv att känna mig trängd, orolig, sorgsen eller ledsen. Ett förhållande är bara och enbart till för att man ska må bra. Man ska känna sig roligare, starkare och bättre.
Det är därför som jag tycker det här med långdistans är komplicerat. För ett förhållande får en inte att känna sig speciellt roligare eller starkare när man bor 6 timmar med flyg ifrån varandra. Och även om det på utsidan ser så väldigt självständigt ut att bo i stora staden och göra karriär känner jag mig ofta inte speciellt självständig alls. Istället känner jag mig ensam. Ensam och ganska vilsen. Och det skär och river i mig. För jag vill vara kär och stark på samma gång. Jag vill vara trygg och glad och inte fundera mer på den saken.
Ofta är det svårt att sova. Det är jag och en svart klump mellan revbenen som manar fram tankar som ingen kan krama bort för att ingen finns där för att krama. Jag är svältfödd på kramar, lever istället på kindpussar och hello how are you. Jag oroar mig för femhundra saker och målar upp mardrömsscenarium och gör upp planer hur 17 jag ska överleva när jag måste komma över allt. När allt inte går längre. När allt förstörs.
Det går i vågor såklart. Ofta ibland känns det okej. Man tänker att man klarar det här och att det går fint. Att man ses snart och tills dess kan man titta på bra film och dansa på stökiga dansgolv. Ibland orkar man knappt. Då tanker man att det här jäkla distansförhållandet känns meningslöst och vem fan ska hålla om en när man allra mest behöver det. Det känns som att man är infekterad överallt i hela kroppen och man rymmer ifrån restauranger och paniksmsar i gränder. Det är svårt att vara ifrån någon man älskar. Det tär på alla leder och hjärtan.
Det här är mitt eviga mantra: Det kommer inte alltid vara såhär. Det finns ett slut. En plan. Vi måste bara ta oss genom den här biten först. Sedan kommer det att gå över. Någon kommer att skrapa ner med ostbågar i sängen och äta upp det sista av hushållsosten. Inte nu, men sedan. Och så länge man har bestämt sig för att det ska gå så kommer det att gå. Jag tänker aldrig i hela mitt liv inte låta det gå. Det handlar bara bara om att bestämma sig. Det måste vara så.
Och det är svaret till alla er som mailar mig och frågar hur man överlever. Ni får bara tänka att det måste fungera. Det finns inga hemliga trick, inga självklara lösningar. Bara förbaskat mycket vilja och hundratusen timmar av att bita ihop. Och glöm för gud skull inte att hångla så mycket så att ni får skavsår i läpparna när ni väl ses.
Allt blir bra till slut. Och då får det väl vara lite åt helvete just nu.
14 dagar. om 14 dagar sitter jag på tåget som om ungefär 6-7 timmar rullar in på stationen i östersund. 14 dagar. det borde jag klara. jag har klarat 61 dagar. då borde 14 dagar inte vara några problem. eller hur? jaja, jag ville bara säga det. att det är tanken på att dom 14 dagarna snart är över som håller mig levande just nu. nu ska jag forsätta kolla på glee. innan jag somnar ikväll har jag säkert sett klart på hela första säsongen. hur ska jag göra då?
Kollar på glee och gör ingenting en hel dag. Inte helt okej faktiskt. I helgen har jag helt plötsligt stallet och imorgon kväll kommer mitt hjärta tillbaka. Jag har saknat ihjäl mig efter honom <3
idag vid tio åkte jag med mika mot norrköping. där släppte hon av mig alldeles lagom till tåget som gick till linköpings resecentrum och dit kom jag alldeles perfekt till bussen till ljungsbro. så förutom att jag hade undefär tusen väskor att släpa på och att jag var helt förvirrad så var det en riktigt bra hemresa.
jag har haft en och halv jättebra vecka hos arnold med fina människor, både sånna som jag aldrig träffat förut och sånna som jag lärde känna i sommras. jag har fått rida feta greta och hon har faktiskt blivit riktigt smal. om man jämför med förut alltså. också har jag fått ridit små ponnysar, nämligen lia och merri. och det var faktiskt läskigare med dom små hästarna än med den där stora som mer såg ut som någon slags blanding mellan en häst och en.., dinousarie kanske? fina var dom allihopa i alla fall. dessutom fick jag rida sultan lite, och det satt ju inte alls fel. annat än att jag trodde att jag bara skulle trava fram honom så jag slängde bara på mig hjälmen och hade varken stövlar eller sporrar. men det gick ändå. mockat har jag också gjort kan jag säga. och annat hårt arbete. men det har varit roligt. ett bra sätt at slippa tankarna för ett tag. som sällskap har jag haft en väldans fin spellista. nämligen linnea. det satt inte fel. lite visningar har vi haft också. en dag blev vi kvar i stallet till åtta. i 13 timmar. fötterna och ryggen protesterade lite då. men inte jag. och kallt har det varit dom senaste dagarna. minusgrader och sådär. en bil har lyckats hamna i diket och lite då och då sprang jag upp och ner med hästar till arnold. jag hade nog faktiskt kunnat stanna längre. hos arnold kan allt hända.
och här kommer ett gäng usla mobilbilder som jag har samlat på mig.
ett gäng höpåsar har jag packat. sisådär en 90 stycken om dan. men inte riktigt varje dag dock.
cotten är snygg
och nu kände min mobil och dator för att dampa lite granna och då orkar jag inte så nu kryper jag ner i min säng med min mysiga londontröja, äppeljuice, en godispåse, glass och någon slags vacker film. hejdå.
idag hade vi sovmorgon, det var riktigt skönt, fast jag kunde knappt sova men ändå. Till lunch fick vi bläckfisk och pasta, mika kan laga mat hon! också var vi klara vid fyra, så otroligt skönt! En bra dag helt enkelt :) På tisdag åker jag nof tillbaka till linköping tror jag,, och sen kanske till elin, och mitt troll, i några dagar? :)
