DET KANSKE ALDRIG BLIR RIKTIGT BRA MEN DET KAN FAN BLI BÄTTRE

Kan väl säga som så att det finns inte så mycket att skriva om just nu. Alla dagar ser likadana ut: upp vid åtta (eller när jag tar mig upp typ), ut med hästen, fixa stallet, äta frukost, rida om jag hinner, jobba, oftast jobba över, hem, in med hästen, prata med Andreas hela kvällen och somna alldeles för sent. Jag är ensam hemma, tar mig ingenstans, körkort verkar ju kört för mig, det är antagligen inte tänkt att jag ska få tävla nåt mer, har knappt tid att träffa kompisar, har insett hur arg och deprimerad jag är över att jag inte fick följa med till Italien, känner mig lat och tråkig och undrar vad fan jag hör hemma. Dessutom undrar jag över vad jag har gjort för himla fel eftersom livet verka ha jävligt mycket emot mig och ingenting någonsin kan gå bra?

Ja, ungefär så ligger det till och jag tror inte att nån är intresserad av att höra det egentligen då därför händer det inte så mycket här.

Hejdå.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback