eebbsi

Förra helgen var ett riktigt äventyr, körde transport för första gången någonsin, ända till Sundsvall, alldeles själv, med älgen, för att tävla lite. Kom utan några egentligen större missöden fram till stallet där älgen skulle stå, åkte till Näset för att kolla om jag kunde få tag på boende efter att ha ringt utan svar minst 15 gånger, ködre fel och sov i bilen istället. Hoppade en felfri 1.10 runda på fredagen, en riktigt dålig runda där ingenting stämde, vi kom fel på allt vi red på och fick ca 10 sekunders sämre tid än segraren. Forsatte sova i bilen resten av helgen också, tänkte att det va ju faktiskt det billigaste alternativet, och hoppade 1.20 med fyra fel i omhoppningen på lördagen. En bättre runda men med missar lite här och där. Var i alla fall bara ungfär 5 sek långsammare än segraren och fick 15:de och sista placeringen. På söndagen hoppade vi 1.25, en a1:a där vi var 6 felfria efter grunden av ca 45 starter. Efter lite vila fick vi fyra fel i omhoppningen, en rätt så rejäl rivning där jag lät henne bli lite för lång. Hade oavsett ca. 3 tiondelar sämre tid än segraren och kom tvåa trots en rivning, vilket även ledde till en tredjeplats i norrlandsmästerskapen för young rider, mer än vad jag någonsin hade förväntat mig. 

 

Den här helgen började i torsdags med att klockan åtta åka mot östersundstravet med häst och allt för att förbereda inför tävling och har sedan hållt igång minst 12-13 timmar om dan samt knappt sovit någonting. Av gammal vana vet jag ju att att kombinera det med tävling inte riktigt funkar för min kropp eller hjärna eller något. Det gjorde det inte i år heller. Vi fick en helt otroligt fin runda i 1.25m i fredags där sista hindret i omhoppningen av någon dum anledning ramlade ner, varken mitt eller hästens fel och den hade lika gärna kunnat legat kvar. Fick sen en felfri 1.10 runda i lördags, första omgången i junior-dm. Igår kändes allt perfekt inne på framhoppningen till 1.25 förutom att hon har varit så tjafsig i munnen hela helgen. Hon hoppade riktigt bra, jag red bra, allt blev rätt. Kom in på banan och hästen bara pös ihop och rev första hindret. Det blev lite bättre och bättre men inte alls så bra som det kan va. Kände redan innan 1.15, där vi behövde vara felfria för att ha någon chans i dmet att det aldrig skulle gå vägen, hon skulle inte orka lyfta på fötterna. Och nej, det gjorde hon inte heller, hon la energin på att studsa omkring och rev sen trean. Nu känns allt bara helt meningslöst, som att det minsan aldrig är tänkt att gå hela vägen för mig. Borde inte tänka så, för jag har haft hästen i ca 5 månader och det är våran tredje tävling tillsammans. Men efter 2-3 år med bara stolpe ut eller helt kaos känns det som om det någon gång kan få vända och bli min tur. Börjar bli riktigt bitter av att se alla andra få massa framgångar och inte komma någonstans alls själv. Är trött på när folk frågar vad man har gjort och man inte har gjort någonting.

 

Jaha. Bryta ihop och komma igen. Har efter att ha kolla på filmer från dom senaste två helgerna, läst sm-vinnares bloggar, kollat tävlingsterminen osv fått så himla mycket motivation så jag vet inte vart jag ska ta vägen. För jag vet inte var jag ska göra av det. På torsdag kommer Andreas, älgen ska få ta det lite lugnt närmaste veckan men ändå ut och galoppträna osv, så att hon orkar med meeting utan att pysa ihop till sista dagen och jag har, vilket jag inte riktigt har fattat än, mindre än en veecka kvar hemma. För på söndag åker jag och älgen hem till Andreas och sen är det ca två veckor till skolan börjar. Och jag vill för allt i världen inte tillbaka till Vreta. Jag vill inte bo där, jag vill inte till skolan men främst av allt vill jag inte tillbaka till träningarna. För jag vet att det ger i stort sett ingenting och jag kommer inte få göra det jag vill. Jag vill tränar för Arnold och jag vill träna för Klaus och jag vill rida olika hästar och jag vill lära mig att rida ordentligt. Men lycka till med det på Vreta.

 

Jag vet inte vad jag ska göra, vad jag ska ta mig till eller vart jag ska ta vägen. Vill bara bort från allt det här, vidare mot något som kan göra mig bättre.