FORGET HOW MUCH IT HURTS AND TRY AGAIN

Hamnade lite hux flux på Wången på tävling och hoppade en 1.10. Han va superfin på franhoppningen trots att vi är väldigt ringrostiga eftersom han har varit dressyrhäst i en månad och jag inte ens har suttit på en häst på en månad. Inne på banan blev han lite flängig och okoncentrerad och rev ettan slarvigt nog. Sen va han fin på tvåan och trean och fyran, med vatten, tänkte han inte hoppa. Det tänkte däremot jag och han hoppade till slut stillastående vilket slutade med att jag tuggade grus. Fastnade dessutom med armen i tygeln och fick panik för jag trodde att jag skulle riva upp hela hans mun. Munnen klarade sig utmärkt men min arm är ganska blå, svullen och sönderriven. Det spelar ju däremot inte så stor roll. Också fick vi ju faktiskt en tårta! 
 
 
 
 
När vi kom hem bar det ner till momma för våffellunch och sen skulle stallet fixas. efter det följde jag med Josefin in till stan för att kolla på fotboll där jag även träffade Linnea och nu har jag nästan precis kommit hem och ätit lite rester. Laddar för att kliva upp klockan sex imorgonbitti igen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback